smoke

Hur mycket jag än vill se det som en positiv och bra sak när helgen blir en solskenshistoria, jag är lycklig och maten slinker ner som om det vore världens mest självklara sak, så kan jag inte. Det går inte, för alltid kommer det en måndag som påminner om att verkligeheten i alla fall inte funkar så. Alltid en hint som river sönder mig, varje måndagmorgon.

Tur att Lysa finns och drar upp mig på mornarna.

Jag känner mig som en boll i ett pingpongspel, som skjuts från ena sidan till den andra i något slags desperat sökande efter trygghet, tills det att ingen finns där och jag landar utanför spelplanen. Vad händer med bollarna som hamnar där? Är de out of use och blir plastburkar istället?

Jag vill inte bli en plastburk.

Sluta gnäll.