smoke

Jag tror vi är rädda för att inse hur rädda vi är. Vi vill gärna ty oss till andra när paniken, ångesten eller något annat bryter ut, istället för att lära oss hantera det ensamma.
En av mina dumma rädslor är just att vara ensam. Blanda det med rädlsan för mig sälv, mat, mörker och smärta, och du har kokat ihop min kvällsaktivitet.
Två av mina bästa vänner har sagt åt mig att tänka framåt, för man måste ändå dras med sig själv resten av livet. Jag borde försöka lära mig att inte be om hjälp så fort det blir panik - inte för att jag så ofta gör det, men om jag kunde sluta med det helt så skulle andra må bättre - på så sätt lär jag mig att dras med mig själv.
Och det där med att tänka framåt, det är nog inga större svårigheter. Tvärtemot - det är något jag gör hela tiden. Men jag tänker bakåt också, och jag tror det är det de menar att jag ska sluta med.
Min svårighet är ju att vara här och nu.

Lysa har 39,3 i temp. Jag kollade henne nyss, och det är nog inte kolik i alla fall.

Imorgon ska jag gömma mig.
Jag har gjort bort mig. Men Ljómi står som ett skyddande moln ovanför och är hur lugn som helst.