when we are all alone, then we do both agree

Jag vill hem till mama och papa. Nu på en gång, bums. Allt här uppe är så rörigt, jag vill andas och inte spilla ut en massa gnäll på stackars dillebarn. Kanske sova lite, vila, se gamla disneyfilmer och äta mammas fruktsallad i soffan, nerbäddad under en massa täcken och med för stora mjukisbyxor på mig. Inte planera något, bara vara. Fast jag kommer sakna hestet. Och en del dillebarn.

Alltid finns det gömställen ändå, det är skönt. Läxböcker, boxar, säng (i det avlägsnaste huset på gården - Outsidernorra!), här och där. Det är bra, komma bort lite, inte vara överallt hela tiden.

Jag skulle vilja vara stark och modig. Och glad, fruktansvärt glad. Liksom nöjd med situationen, tänka positivt. Inte någon dryg bakåtsträvare, som för tillfället.

Allt jag skriver här blir bara bajs, vet ni det? Bajs.

U.P.P.M.Ä.R.K.S.A.M.H.E.T.S.H.O.R.A.

Fan, det är massor av grejer som måste göras. Sluta klaga och få bort fläsket. Jag är trött på att vara såhär, trött på mig själv. Alltid orolig, alltid bekräftelselukande, alltid dum och ful. Ändå gör jag ingenting åt det.

Jag pluggar i alla fall, det är bra. Ett steg i rätt riktning (va, hörde jag positivt tänkande?!). Nu är det slut.

Kommentarer
Postat av: Cami

DudududUuUuduuuu duduididuuUUuu - dont worry, pee happy! Absolut bästa medicinen är att dra på sig en alldeles för stor tröja för att åtminsone få känna sig liten.

2008-02-19 @ 17:33:36
URL: http://geggamojs.bloggspace.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0