smoke

Femte hjulet, eller människans tredje ben? Jag vet inte vad som passar bäst, men om jag kunde ta bort mig själv skulle det ske nu på en gång. Eller rättare sagt; jag skulle redan ha gjort det. Värdelös är inte starkt nog - vad tar vi oss till när ens egna närvaro blir parasiter i deras sociala bubbla? Jag har inte ork, ingen jävla ork alls, att försöka vara antingen tidsfördriv, uppassare eller tilfällig tröst åt någon över huvud taget. Varför är det så in i helvete svårt att hitta sin plats i en flock på typ nio ston och ett par hingstar, varför ska det alltid vara ångestrealterat att försöka göra så lite väsen av sig som möjligt och samtidigt inte bli bortglömd?

Hade jag varit den superhjälte jag ibland inbillar folk att jag är, så hade inget varit såhär (och jag hade flugit med min mantel fladrande i vinden till Thailand och hämtat Anna). Sluta whina ditt äckel och ta hand om de som verkligen behöver hjälp istället.

Och så var vi där igen; självdestruktiva ångestbarn behöver närhet (även om den är självdestruktiv) och ja, ta mig. Use me. Vad fan som helst just nu, jag vet inte vad jag vill eller vart jag är på väg, så nu kan du få mig så lätt. Bortsett från att jag är livrädd inför hur många dumma misstag jag kommer genomföra den här gången också, så är likgltigheten total. Kalla mig vad du vill, ger du mig trygghet är jag din.

Funderar på att dränka sorgerna i min halva vinare som är kvar sen förra helgen. Risken för mindre trevliga förhållanden för de övriga medmänniskorna är dock lite för stor för att jag ska våga, det känns urbota dumt att utsätta dem för allt det där. Ändå vill jag inget annat än försvinna. TA BORT DIG SJÄLV.

Älskling, vill du knulla?