bohemian raspberry

Tillbaka på Dille efter ett akut besök i Göteborg, som bot mot min oro. Funkade bra, trots en del mindre bra grejer, och jag fick till och med träffa M. Det var verkligen ett lyckopiller. Sen att mina kusiner är världens gulligaste ungar (läs: ibland) gör inte saken sämre. Fast jag saknade T. Fruktansvärt.

Nu är det dags för skräpning igen. Jag mår illa över att de kortärmade tröjornas och shortsens tid snart är här, det skrämmer bokstavligen livet ur mig. Kan det inte vara kallt hela året? Täckbrallor och vinterjackor gör inte mig något, jag lovar.

Fast ja, våren är här och det är väl skönt. Min häst är däremot undernärd, det är inte lika kul.

För tillfället sitter jag i köket och slänger i mig 47 kcal hallon. Helt underbart. Jag har gått i en timme och ikväll ska jag nog bege mig till staden för att handla en tröja. Eller två. Det är ångetsdämpade, mums. Min häst är också ångestdämpande (zoloft - släng dig i väggen), hon pussar på mig precis när jag behöver det och ger mig sådana där blickar, som säger mer än alla världens ord tillsammans.

Det är dags för lite förändring känner jag, inte bara kroppsligt utan också mentalt. Kanske på tiden att man tar tag i sitt liv. Jag ska nog börja läsa igen, det var så länge sen jag gjorde det och dte är verkligen underbart; bara flyta in i andra tider, rum, platser och inte behöva fundera över verklighetens skavanker - bara ivrigt sluka sida efter sida och suga i sig av alla intryck. Mer än vad verkliga livet har att erbjuda, med andra ord.

Nej vet ni vad, plikten kallar. Man blir lat av att bo på skolan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0