like the diamonds in your ring

Idag har jag gjort något drastiskt.
Vet inte om det är bra, men drastiskt är det.

Vårat internet i fyrbädds(fembädds)rummet funkar inte, så jag sitter i hallen i den delen av huset där internet funkar, och försöker vara så tyst som möjligt. Onödigt att väcka den som sover.
Jag har upptäckt (än en gång) att känslor mest är till besvär. De kommer alltid vid fel tilfälle, och dessutom handlar de om de mest konstiga saker. Jag vet inte om jag tror på mina egna känslor längre, för de tycks alltid förstöra för mig, och nu har de gjort mig mer förvirrad än jag varit på länge.
Det gör fruktansvärt ont att nudda, råka ha blicken kvar för länge, andas för nära eller bara höra dumma jävla hjärtslag, som man inte hör hos någon annan. Varför?

Dessutom är det konstigt hur kroppen kan stå emot så länge. Som att gråta till exempel; min kropp vägrar gråta, medan jag bara önskar att jag kunde få stortjuta ett tag. Det gör ju ont när allting fastnar sådär, i halsen liksom. Som en klump.

Snart är det jul i alla fall, vilket betyder sova. Då är alla jävla äckeltentor klara också, HURRAY! Det är värt att fira.
Skulle sitta fint med ett varmt bad också.

Nåväl, livet ahr sin gång, en dag i sänder. Jag har i alla fall gjort något drastiskt idag, det är värt.
Godnatt alla människor.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0