cinder and smoke

Konstigt hur otroligt svårt det är att känna att man passar in, och hur extremt lätt det är att känna att man inte gör det. Jag vet inte vart jag ska ta vägen, för hur gärna jag än vill vara med de andra blir det bara fel. De är tighta, så jag kommer bara som en törn utifrån och borrar hål på allting. Hur jag än vänder och vrider på det, slutar det alltid med att jag inte platsar in.
Kanske är det så. Jag är ett litet ufo, som förvisso är accepterat, men aldrig kommer bli en del av deras gemenskap.

Jag vill hem till folk som känner mig. Till folk som vet vem jag är och som inte ser mig som ett ufo.
Jag vill inte vara ett ufo.

E.T. phone home.

Borde plugga till provet imorgon också, kan inte allt riktigt. Dessutom borde jag plugga till provet på onsdag - det kan jag INGETING om. Jag suger på saker man borde kunna, men jag är jävligt bra på onödig information. (En vacker dag blir det också en bra egenskap, ska du se).

Ska snart ut till hästarna och ta in och fodra dem. Jag var en duktig unge idag, som mockade nästan alla boxar + lunchfodrade + skrittade sjuka Dóttla och allt detta trots att jag inte har stalljour egentligen.
Fan vad bra jag är. JAG ÄR BÄST.

Däremot är jag ju mindre duktig på annat.
Typ hålla reda på känslorna så de inte svämmar över och äta ordentligt.
En dag kanske jag också blir snygg.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0