smoke

Jag tror vi är rädda för att inse hur rädda vi är. Vi vill gärna ty oss till andra när paniken, ångesten eller något annat bryter ut, istället för att lära oss hantera det ensamma.
En av mina dumma rädslor är just att vara ensam. Blanda det med rädlsan för mig sälv, mat, mörker och smärta, och du har kokat ihop min kvällsaktivitet.
Två av mina bästa vänner har sagt åt mig att tänka framåt, för man måste ändå dras med sig själv resten av livet. Jag borde försöka lära mig att inte be om hjälp så fort det blir panik - inte för att jag så ofta gör det, men om jag kunde sluta med det helt så skulle andra må bättre - på så sätt lär jag mig att dras med mig själv.
Och det där med att tänka framåt, det är nog inga större svårigheter. Tvärtemot - det är något jag gör hela tiden. Men jag tänker bakåt också, och jag tror det är det de menar att jag ska sluta med.
Min svårighet är ju att vara här och nu.

Lysa har 39,3 i temp. Jag kollade henne nyss, och det är nog inte kolik i alla fall.

Imorgon ska jag gömma mig.
Jag har gjort bort mig. Men Ljómi står som ett skyddande moln ovanför och är hur lugn som helst.

Igår var jag trött, fruktansvärt jävla skittrött, dels på grund av att Lysa nu har anlänt och jag har varit så djävulskt nervös inför det, men också för en del andra grejer, som jag inte behöver ta upp här. Jag tänkte ta det lungt och bara ströva runt lite planlöst mellan stallet, hagen, köket och min säng - men icke sa nicke (som alltid). Istället skulle det fotas, ätas, diskas, mailas, bakas och ha sig; allt på mitt egna initiativ. Väldigt typiskt Cajsa.
Inte för att jag inte tycker om att ha testunder och göra folk lite gladare med nybakade muffins, men när hela baket bli något slags crescendo av ångest och illamående (bl.a. på grund av för hög ljudvolym), då reser jag ragg som en arg katthona. Urbota onödigt. Nästan lite löjligt, men någonstans måste kanske alla slaggprodukter ut.
Och om det blir på testunden eller i hästens box - det kan jag inte rå för.

Å andra sidan var det en ganska fin dag igår i alla fall, solen lyste nästan hela dagen och jag fick en pratstund med en människa jag inte pratar med så överdrivet ofta, det var mys.
Sen att jag inte kan bete mig och måste vara uppmärksamhetshora så fort jag panikar, det är ju en annan femma.
Men jag är rädd när det blir sådär, äckligt rädd, för jag tappar allt. Hela mitt sinne för kontroll och världsuppfattning totalförintas, och det skrämmer skiten ur mig. Så jag måste be om hjälp. Fast jag vet att jag inte får.
Det är tur att det finns räddare i nöden på Dille, som håller om hårt. Som stannar kvar och håller i mig.
Jag vill kunna klara mig ur sådana situationer själv, inte behöva förstöra någon annans kväll bara för att jag blir rädd. Men det funkar inte att vara rädd för sig själv och samtidigt försöka räkna till tio baklänges och andas. Då behöver man någon.

Egentligen borde jag skriva lite på min svenskauppsats, men jag tyar verkligen inte. Har haft daorkunskap med Bettan-Bajs hela morgonen - det värsta sättet att starta en vecka på - och det tog all musten ur mig.
I morse släppte jag och Amanda ihop våra hästar i den stora hagen, som Lysa fått stå i sen hon kom hit, och det gick förvånansvärt bra - lite rumpor mot varandra och så lite skrik, sen var det över. De ska ju gå tillsammans i lösdriften sen, så de måste komma överrens vare sig de vill eller inte. Dessutom har Lysa börjat lugna ner sig och går faktiskt bakom mig när vi går ut - inte på eller framför mig. Stora framsteg.
Jag är nog lite kär i henne. (Vilket Feykir också är, och Júni!)

Nu är det nog engelska. Ta hand om er.

Till att börja med: Förlåt alla Dillebarn, för att jag är en sådan ragata och stressar och blir arg hela tiden. Jag vill inte vara sådan, och jag brukar framför allt inte vara sådan. Jag ska rycka upp mig. (Eller i alla fall försöka att inte slänga all skit på er i fotsättningen).

Idag fick jag uthärda ett sådant där läskigt hälsosamtal hos skolsyster, ack och ve. Jag trodde först att jag skulle behöva väga mig etc., vilket bara är förnedring - ingen jävla hälsoåtgärd, men mer tur än så hade jag; hon ville bara att jag fyllde i lite papper och bajs. Så jag slapp genomgå en nära döden-upplevelse idag i alla fall.
Jag kom i alla fall att tänka på Tomtemor (kuratorn), som fortfarande inte givit mig en ny tid. I KIND OF need it. Snart kommer någon stackars södrabo få ta smällen, för jag har inte mycket tålamod med mig själv och när det bubblar över såhär är det bara en tidsfråga innan jag går i bitar.
Jag tror att vi har för mycket att tänka på. Vi ska göra så mycket, hinna med och framför allt kunna jävligt mycket. Och vara glad. Lyckliga. Det är synd om dagens ungdom.
I och för sig tror jag att det går någon form av stressepidemi i södra, för många verkar nere/sura/trötta/speedade/okoncentrerade/etc., men det kanske bara är jag som ska sluta tro at jag kan läsa människor.

Idag har varit en ganska bra dag, förutom att jag inte gjort en massa saker jag skulle behövt göra (typ pratat med Fredrik, handlat, pluggat...). Fast det finns grejer, som jag faktiskt har gjort idag; sprungit/power walkat 40 min, skrivit listor, skickat breven, städat, bytt lakan, hämtat saker i Norra, gjort matte och skrivit blogg!
Har haft hål sen klockan 10 i morse, så det har varit lite slappt. Fast jag tror man behöver sådana dagar ibland också, I alla fall jag.

Nu ska jag sova min halvtimme, som jag blivit tilldelad på eftermiddagarna till förmån för min trötta kropp. Skolsyster tyckte att en timme var för mycket, så en halvtimme fick räcka. Tack så mycket, sa jag.
So long, suckers.

Gladfasader.
Gladfasad.

Håll mig, håll mig jävligt hårt för nu ramlar jag snart igen.
Jag avskyr allt jag gör och allt jag tänker, skriver, säger och över huvud taget menar. Det är vidrigt, äckligt, och jag kräks på det. Jag vill gå undan och gömma mig, så att folk slipper hela "FY FAN VAD SYND DET ÄR OM MIG KOLLA JAG ÄR LEDSEN TA HAND OM MIG JAG BEHÖVER DIG"-grejen, men nejdå. Istället blir jag arg och självömklig, klagar och gör andra ledsna.
Bra Cajsa. Heja.

Jag är en jävla uppmärksametshora egentligen, jag borde ryckau pp mig och sluta lägga tonvis med skit på andra, bara för att jag är för svag.
Kanske borde jag flytta till en egen lägenhet, där det inte finns massor av människor, som kan ta skada av att jag är socialt missanpassad och emotionellt instabil som en barnunge. Då skulle nog hela Dille må mycket bättre.

I never meant to cause you trouble
I never meant to do you wrong
I, well if I ever caused you trouble
oh no, I never meant to do you harm

Men gladfasader, det funkar ibland.
Och sen kan man smyga ut till stallet och sova i Ljómis box ett tag, för det är inte direkt någon som undrar var man är. Det är bra.
Idag var jag klyftig och la mig under hans vattenkopp, så jag väcktes av att det droppade Ljómislem i håret på mig. Det var mysigt.

En dag ska jag lära mig.

Inatt blir det nog till att sova i fritidslokalen igen, Tora sov så dåligt igår och jag vill inte ta upp plats i hennes liv såpass att hon inte kan sova. Typ vara fet och breda ut mig över hela sängen.

Imorgon ska jag plugga, som fan. Har ett svenskaarbete, som ska vara inne i övermorgon - jag har inte ens börjat?
HEJA CAJSA.
Dessutom ska jag läsa hela arbetsmiljö och säkerhetskursen till typ nästa vecka. Det blir roligt.

På fredag kommer Lysa.
Hoppas jag inte klantar till det.

Helvete.

Jag är en dålig människa. Fruktansvärt.
Fruktansvärt dålig.
Jag kan inte ens blogga ordentligt.

Jag kan inte ens vara glad.

RYCK UPP DIG.
Det är vad jag borde göra. Men hur ska jag göra när jag kan lägga örat mot dörren och höra hulkande efter hulkande, kramper och sen mat som kommer upp varenda gång vi ätit? Hur fan ska jag göra, när jag själv är så rädd för att kvävas?
Jag vet att jag kan. Jag vet jag vet, men jag är så in i helvete rädd.
Och att höra varje kväll innan jag somnar, hur duktig hon har varit som spytt hela dagen, det gör mig bara till någon slags meningslös pöl. Jag kan inte ens vara duktig.
Jag vill jag vill.
Det börjar bli bättre i alla fall.

Om jag bara kunde hjälpa.

Jag borde rycka upp mig.

Jag vill inte vara värdelös.

Okej, nytt år. Dags att ta tag i min fetma och bli smal.
Till varje pris.

Nyårsafton var mys, om man bortser från att jag hällde i mig massor av sprit, vilket är lika med alldeles för många kalorier. Idag var det dessutom officiel bakisdag på Dille, så folk åt pizza, pommes, chips och annat äckel. VIDRIGT. Jag var i och för sig lika dålig jag; 3 stora rödbetor á 105 kcal, riskakor á ?, A-fil á 60 kcal. Jag kommer bli F E T.
Har i alla fall longerat Laddson idag, det gjorde ju lite nytta. Han var jätteduktig!
Dessutom har jag mockat fem-sex boxar - det är styrketräning! Kanske kan få lite smidigare kropp någon gång i mitt liv.

Jag vill få upp Lysa hit nu med en gång, så jag kan rida varje dag! Förhoppningsvis går jag ner mer då.

Jag älskar dina axlar. Din rygg. Din hud. Dina ögon. Dina händer.
Du gör mig galen, tror jag.
Men jag gillar det.

Shit.
Jag har knappt märkt av att veckan har gått. Den har runnit ur händerna på mig. (Igen).
Allt har varit så jävla stressigt.
Och jag som bara ville sova lite.

Har fått lite nya kläder av Linnea, som jag bara ser ganska jättetjock ut i. Inte helt jättetjock.
Det är bra.
Dessutom har jag träffat roliga människor hela veckan, och det har, trots allt, varit bra det också. Fast sova skulle sitta fint.
Ikväll kommer det folk hit. Inget sova då, inte.

Och så blev det sådär idag igen. Det är pinsamt att gå i affären då. Ser de?
Ser de vad jag ska göra med allt?
SER DE?

Finns det folk som kan läsa tankar? Isåfall vill jag döda de människorna.
Ja, jag skulle kunna döda dem.

Jag har äckliga, såriga händer. Tack så mycket.
Och fula tänder. Tack så väldigt mycket.
Och alla i affären stirrar på mig.
Tack så jävla mycket.

Dags att göra klart allt på min Att göra-lista.

Soundtrack: Jan Johansson - Gånglek från Älvdalen.

Så var den julen över.
Ganska skönt faktiskt, trots att det är lite jobbigt (som vanligt). Det börjar bli mycket bättre med hela jagvillintemötaverkligheten-grejen och sakerfårintetaslut-tjosanet. Me like.
Nu är jag tröttt, som fan. Och vill upp till Dille på en gång. Fast iofs ska jag träffa folk i veckan, och åka hem till Linnéa och Ivar över helgen, så det kanske löser sig.

Cicci var här idag och friade lite jul med oss (alla släktingar på pappas sida = 13 stycken Brobergare), det var så underbart att träffa henne igen. Hon är en av de få, som jag verkligen saknar här hemma och som jag ser fram emot att träffa när jag väl pallrar mig hem. Synd att vi inte pratar så mycket annars...

I övrigt var julen som den brukar; Kalle kl. 15, sen mat, sen julklappar, mys, prat och umgänge i massor. Det känns lättare nu, och jag uppskattar det framför allt mycket mer nu, när verklighetsrädslorna blivit bättre och jag kan "vara i nuet" (hur klyschigt det än låter, men jag har svårt för det). Jag tar vara på stunderna bättre nu, vilket leder till mindre ångest och mindre panik.

Däremot har jag ätit, alltså verkligen ÄTIT. Jag förstår inte vad det är för fel på mig.
Jag hatar mig själv så hårt just nu.

Fick fina saker i alla fall!
- En overall! <3 <3
- Snabba cash, av Jens Lapidus.
- Fickvärmare i hjärtformat (av min älskade kusin).
- Lakan.
- Djungelboken, specialutgåva på DVD.
- Laptopväksa.
- Adressbok.
- Klänning + sjal (som ska bäras på nyår!!).
- Bok om digital fotografering.
- Mina drömmars stad, av Per Anders Fogelström.
- 2 biobiljetter.

+ massor av kärlek och värme.

För er som inte fattade det av soundtracket, så sitter jag just nu och lyssnar på svensk jazz. Underbart.
Men nu, mina vänner, ska jag slänga mig i badet och läsa mina böcker.
God fortsättning.

Jag gillar julstök.
Mattias och jag har precis klätt granen, medan mamma och pappa fltigt lagat all julmaten i köket, med en julskivas utnötta toner i bakgrunden. Jag ryser varje gång, det är så underbart.
På något sätt är det skönt att ha sådana här dagar i livet, trots att de är få, för det ger så sjukt mycket när alla är glada och julmysfaktorn är på topp. Även om det kanske bara är en illusion, så är det en bra illusion.

Förresten så är boken hur bra som helst! Kan verkligen rekomendera den, även till de som har sex med killar. Man lär sig massor av den (och så skrattar man ganska ofta när man läser en...), så den borde nog alla ha.

Usch, jag vill skriva en massa bra saker, men det är annat som måste göras.
Fan, jag har ätit sådär igen. Hela dagen. Jag  V I L L  inte. Äckeläckeläckel.

God natt.

Jag gillar julstök.
Mattias och jag har precis klätt granen, medan mamma och pappa fltigt lagat all julmaten i köket, med en julskivas utnötta toner i bakgrunden. Jag ryser varje gång, det är så underbart.
På något sätt är det skönt att ha sådana här dagar i livet, trots att de är få, för det ger så sjukt mycket när alla är glada och julmysfaktorn är på topp. Även om det kanske bara är en illusion, så är det en bra illusion.

Förresten så är boken hur bra som helst! Kan verkligen rekomendera den, även till de som har sex med killar. Man lär sig massor av den (och så skrattar man ganska ofta när man läser en...), så den borde nog alla ha.

Usch, jag vill skriva en massa bra saker, men det är annat som måste göras.
Fan, jag har ätit sådär igen. Hela dagen. Jag  V I L L  inte. Äckeläckeläckel.

God natt.

Nu är nästan alla julklappar inhandlade, efter ett kraftprov bestående av shopping i Stockholm dagarna före jul. Jag blir fan mörkrädd av alla människor.
Samtidigt är det något väldigt charmigt och rogivande över att gå mitt bland sönderstressade Svenssons, som tränger sig i kön och tävlar om att putta flest människor i förbifarten, när man själv står där helt oberörd och bara iakttar det hela. Det får en att känna sig kontrollerad, för en gångs skull.

Införskaffade även ett halsband, i form av en svart panter på en svart kedja, och "Stora sexboken för tjejer som har sex med tjejer" till mig själv, vilket var bland det bästa jag gjort på länge. Sjukt bra bok!  Fast  lite läskig också.
Börjar tvivla på det där med sex med en kille på nyårsafton, det verkar inte kul. Ändå måste jag göra det, innan jag säger att jag inte tycker om det. Jag kan ju inte kalla mig flata om jag inte vet vad jag motsätter mig.


Saknar alla DIllebarn, och fasar inför julen mer och mer. All jävla mat som ska ätas hela tiden!
Jag är rädd rädd rädd.
Men om jag håller mig i skinnet löser det sig kanske.
Nu ska jag klä granen.

Jag ska knulla med en pojk på nyår. Det ni.
Man skulle kunna säga att jag ska förlora oskulden, eller det är i alla fall vad jag och Tora kallar det, men jag tycker att det där med oskuld är något vi borde sluta säga - för det finns inget sådant.
Och vad är definitionen av "att förlora oskulden"?

Förresten, har killar en g-punkt?

Puss.

Down down down down.
Down down down down.
Down down down down.

För det första: Jag är sjuhelvetes manipulativ! Idag fck jag Cissi, Jossan och Jenny att hjälpa mig halma skolhästarna lösdrift - helt utan motiv för att de egentligen skulle göra det. Det var bara jag som var på sådant humör, och det blir ännu roligare med sällskap. Så vi stod i "vanliga" kläder (ickestallkläder) och drog ut nästan en hel bal halm. Fett.

Sen är det synd att det alltid slutar såhär. Jag är  T R Ö T T  på det.

Ska i alla fall sova med Anna inatt igen. Alltså, så bra som jag sov igår natt i hennes säng... Jag har inte sovit så bra på hur länge som helst! Var fan nere i stallet tjugo över sju, så pigg var jag på morgonen!

Usch nej, jag vill inte höra mer.
Jag suger dessutom på att rida.
So long!

Skolbajs.
Och mundiarré.

Den här korridoren har slutat i något slags läger med bärbara datorer, bara frö att internet endast funkar i den här delen av huset. Mycket trevligt, trångt kan man kasnek kalla det. Det är ju ingen stor korridor direkt...
Av någon outgrundlig anledning ligger jag och lyssnar på Patrick Wolf - som jag aldrig tidigare lyssnat på - vilket osökt drar tankarna till sommaren och hur otroligt mycket jag saknar den.
15 minusgrader är inte alltid kul.
Förresten har jag avklarat 2 av veckans 5 kraftmätningar, nämligen ridteoriprovet och häst- och stallskötselprovet (som jag förövrigt fick mvg på...). Känslan nu kan beskrivas med en sten som lyfter från maggropen.
Jag tror jag har provstress.
Så, de tre resterande proven - ridprov, arbetsmiljö och säkerhet och engelska - lär ju gå åt helvete. Jag vill inte få dåliga betyg.

Det gör ont i hela mig tror jag. Min kropp gillar inte mig (och jag gillar inte den), så den gör allt för att ta kål på mig. Typ går upp i vikt.
Typ har ångest från uppvaknande till insomnande.
Typ är dum i huvudet.
Typ tycker om fel person(er).
Ibland undrar jag hur dåligt jag uppfostrat min kropp?

I överövermorgon åker jag hem till varma Stockholm (plusgrader, TJOHO!), och det ska nog bli kul. I alla fall ska det bli skönt att fira jul och mysa, inte behöva vara så jävla glad och pigg hela förbannade tiden.
Kanske är jag snäll och ger bort julklappar också. Om jag orkar.

Saker jag lärt mig idag:
- Hästen har inte 40 andetag/minut.
- Broccoli är fortfarande bland det bästa som finns.
- Bdb är tråkigt.
- Chips är ett djävulens påfund.
- Min hjärna funkar bäst på tom mage.

Så, det var väl allt. Sit ner i sadeln!

Jag börjar bli trött på YOU KNOW WHAT, för YOU KNOW WHO forsätter terrorisera mina extremt känsliga kärleksantenner, som sträcker sig så långt bort från mig själv som det är möjligt.
Bara för att jag ska bli så överumplad som möjligt så fort sensorerna ger utslag. Jag är fan som en brandvaranare med slut på batterierna - jag piper hela tiden.

Dessutom består kvällarna mest av en massa bajs och det orkar jag inte heller, för då pluggar jag inte. HURRA för Cajsa. Och med tanke på hur mycket jag ligger efter i allting, så passade det ju väldigt bra med feber och förkylning idag.
Fast så farligt är det inte att vara sjuk här, även om lärarna helt missar att jag sjukanmält mig och alla tror att jag skolkar! (För det skulle jag aldrig göra..?) Jag fick kolla på Luciafirandet på 2:an i uppehållsrummet hela eftermiddagen, så jag är nöjd.

Onödiga nyheter idag (sammanfattning):
- Jag såg en tjädertupp för första gången i mitt liv.
- L word säsong 5 har snart premiär, 6 januari.
- Mitt huvud gör ont.
- Det är kallt.
- Gröna eko-bananer är sjukt gott.
- Jag vet precis vad jag vill göra i framtiden. (Inte).
- Osv.

Titta, det var väl en bra version av blogg.
Fan, mina fingrar ramlar av snart. Det är kallt i korridoren.
So long!

Konstigt hur otroligt svårt det är att känna att man passar in, och hur extremt lätt det är att känna att man inte gör det. Jag vet inte vart jag ska ta vägen, för hur gärna jag än vill vara med de andra blir det bara fel. De är tighta, så jag kommer bara som en törn utifrån och borrar hål på allting. Hur jag än vänder och vrider på det, slutar det alltid med att jag inte platsar in.
Kanske är det så. Jag är ett litet ufo, som förvisso är accepterat, men aldrig kommer bli en del av deras gemenskap.

Jag vill hem till folk som känner mig. Till folk som vet vem jag är och som inte ser mig som ett ufo.
Jag vill inte vara ett ufo.

E.T. phone home.

Borde plugga till provet imorgon också, kan inte allt riktigt. Dessutom borde jag plugga till provet på onsdag - det kan jag INGETING om. Jag suger på saker man borde kunna, men jag är jävligt bra på onödig information. (En vacker dag blir det också en bra egenskap, ska du se).

Ska snart ut till hästarna och ta in och fodra dem. Jag var en duktig unge idag, som mockade nästan alla boxar + lunchfodrade + skrittade sjuka Dóttla och allt detta trots att jag inte har stalljour egentligen.
Fan vad bra jag är. JAG ÄR BÄST.

Däremot är jag ju mindre duktig på annat.
Typ hålla reda på känslorna så de inte svämmar över och äta ordentligt.
En dag kanske jag också blir snygg.

Vet ni hur underbart det är att gå upp kvart över sju, ta på sig täckbrallor, gå ut i stallet och fodra glada, hungriga hästar?
Det är bland det bästa som finns.

För övrigt har dagen varit som vanligt. Jag har t.o.m. gjort massor av goda gärningar.
Som att ha stalljour fast jag egentligen inte har det.
Eller som att agera  resesällskap via telefon när  folk åker långt.
Fan vad bra jag är.

Förresten ska jag skriva en bok.

Ljómi är världens mysigaste häst. Han är som terapi (fast mycket bättre). Få saker gör mig så lugn, som att gå in i hans box och bara pyssla om honom; rykta lite, visitera, prata om alla bajsdåliga saker som händer i världen och andas in all hästlukt i hans übermjuka päls.
Det ni, det är grejer det.

Synd bara att hjärtat ska blöda så förjävligt. Det är jobbigt att lägga om nya förband hela tiden.

Nu ska jag skriva på min bok. Kan ändå inte sova.

Såg Lilja 4-ever nyss.
Insåg hur bra jag har det.

Jag ska börja ta vara på mitt liv.
Word.

Idag har jag gjort något drastiskt.
Vet inte om det är bra, men drastiskt är det.

Vårat internet i fyrbädds(fembädds)rummet funkar inte, så jag sitter i hallen i den delen av huset där internet funkar, och försöker vara så tyst som möjligt. Onödigt att väcka den som sover.
Jag har upptäckt (än en gång) att känslor mest är till besvär. De kommer alltid vid fel tilfälle, och dessutom handlar de om de mest konstiga saker. Jag vet inte om jag tror på mina egna känslor längre, för de tycks alltid förstöra för mig, och nu har de gjort mig mer förvirrad än jag varit på länge.
Det gör fruktansvärt ont att nudda, råka ha blicken kvar för länge, andas för nära eller bara höra dumma jävla hjärtslag, som man inte hör hos någon annan. Varför?

Dessutom är det konstigt hur kroppen kan stå emot så länge. Som att gråta till exempel; min kropp vägrar gråta, medan jag bara önskar att jag kunde få stortjuta ett tag. Det gör ju ont när allting fastnar sådär, i halsen liksom. Som en klump.

Snart är det jul i alla fall, vilket betyder sova. Då är alla jävla äckeltentor klara också, HURRAY! Det är värt att fira.
Skulle sitta fint med ett varmt bad också.

Nåväl, livet ahr sin gång, en dag i sänder. Jag har i alla fall gjort något drastiskt idag, det är värt.
Godnatt alla människor.