I love the feeling when it falls apart

Till att börja med: Förlåt alla Dillebarn, för att jag är en sådan ragata och stressar och blir arg hela tiden. Jag vill inte vara sådan, och jag brukar framför allt inte vara sådan. Jag ska rycka upp mig. (Eller i alla fall försöka att inte slänga all skit på er i fotsättningen).

Idag fick jag uthärda ett sådant där läskigt hälsosamtal hos skolsyster, ack och ve. Jag trodde först att jag skulle behöva väga mig etc., vilket bara är förnedring - ingen jävla hälsoåtgärd, men mer tur än så hade jag; hon ville bara att jag fyllde i lite papper och bajs. Så jag slapp genomgå en nära döden-upplevelse idag i alla fall.
Jag kom i alla fall att tänka på Tomtemor (kuratorn), som fortfarande inte givit mig en ny tid. I KIND OF need it. Snart kommer någon stackars södrabo få ta smällen, för jag har inte mycket tålamod med mig själv och när det bubblar över såhär är det bara en tidsfråga innan jag går i bitar.
Jag tror att vi har för mycket att tänka på. Vi ska göra så mycket, hinna med och framför allt kunna jävligt mycket. Och vara glad. Lyckliga. Det är synd om dagens ungdom.
I och för sig tror jag att det går någon form av stressepidemi i södra, för många verkar nere/sura/trötta/speedade/okoncentrerade/etc., men det kanske bara är jag som ska sluta tro at jag kan läsa människor.

Idag har varit en ganska bra dag, förutom att jag inte gjort en massa saker jag skulle behövt göra (typ pratat med Fredrik, handlat, pluggat...). Fast det finns grejer, som jag faktiskt har gjort idag; sprungit/power walkat 40 min, skrivit listor, skickat breven, städat, bytt lakan, hämtat saker i Norra, gjort matte och skrivit blogg!
Har haft hål sen klockan 10 i morse, så det har varit lite slappt. Fast jag tror man behöver sådana dagar ibland också, I alla fall jag.

Nu ska jag sova min halvtimme, som jag blivit tilldelad på eftermiddagarna till förmån för min trötta kropp. Skolsyster tyckte att en timme var för mycket, så en halvtimme fick räcka. Tack så mycket, sa jag.
So long, suckers.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0